Barndomsminnen

Hej alla vänner.

Hoppas att ni tyckte om fågelinlägget, på koltrasten. För min del är det en av höjdpunkterna på sommaren, att få titta och lyssna på naturens fåglar.

Ända sen jag var liten,( då bodde jag i norra Värmland,) har fåglarna varit ett mycket härligt sällskap, då jag var ensambarn, och till närmsta granne var det ca en kilometer. 

Jag minns en farbror, som bodde ensam i ett torp i skogen, han var fåglarnas vän. Han matade dom (och ekorrarna) året runt, och det var så roligt att se, hur orädda dom var, för när han kom med deras mat, flög dom och satte sig på honom, och det kunde sitta ett 20-tal,samtidigt. 

  

Vid 7 års ålder flyttade vi från Värmland, till Småland, Växjö.

Det var en stor omställning, som hette duga.

Jag minns att jag sa:bor vi utomlands nu?

Språket var obegripligt i början. 

Häst blev heeest, tråkigt-"stjett" sa vi hemma, med våran dialekt, blev traaadit i Växjö,osv,

och

med skorrande rrr.!!

Men barn lär sej fort,

och som tur var fick jag ganska snabbt en kompis på gården,Gina, som blev min bästis.   

Och vi har fortfarande bra kontakt, trots att hon numera bor i Västerås.

Och ska bli mormor, till sommaren!!!

Tjingeling!!