2:a värdskriget

Hej

Av nyfikenhet så har jag läst på lite om andra värdskriget.

I våran familj så är det vanligt att man diskuterar om allt möjligt, och det är stimulerande tycker jag.

Nu hade någon läst om att det var mycket nära att Tyskland hade invaderat Sverige, 1943.

Rykten tänkte jag, men jag började läsa på, och hittade otäcka fakta,

som kommit fram på senare år.

Här visar jag er några rader från en artikel som jag hittade på ett
Militärhistoriskt museum.
##############################
DEN TYSKA INVASIONSPLANEN MOT SVERIGE

Den 11 februari 1943, några dagar efter det tyska nederlaget vid Stalingrad, lät den finländske överbefälhavaren Mannerheim en av sina underordnade informera Finlands försvarsminister Walden om att Tyskland förmodligen skulle förlora kriget och antydde att Finland borde söka en utväg. Det är knappast en slump att Hitler bara några dagar senare beordrade chefen för tyska krigsmaktens operativa avdelning, Alfred Jodl, att utarbeta en plan för en blixtinvasion av Sverige. Finland spelade en oerhört viktig strategisk roll för den tyska krigföringen på östfronten, och den nazistiske diktatorn var beredd att gå långt för att övertyga detta land om att fortsätta kriget på Tysklands sida. Kanske var den tänkta invasionen av Sverige avsedd att placera Finland i ett skruvstäd?

Angrip Sverige!

Jodl delegerade uppgiften åt generalmajor Rudolf Bamler, stabschef i tyska 21. armén i Norge, som tillsammans med generalmajor Adolf von Schell snabbt utarbetade en invasionsplan. Originaldokumentet finns inte kvar – de flesta militära dokument förstördes av tyskarna själva i krigsslutet – men efter kriget publicerade Bamler en artikel som redogjorde för denna plan.

Den största anfallsstyrkan skulle sättas in för att omringa och neutralisera det svenska försvaret i Norrland, som baserades på Bodens fästning. Attacken skulle inledas med massiva Stuka-anfall mot flygfältet på Frösön, där F 4 var baserat. Därefter skulle luftlandsatta trupper erövra flygfältet på samma sätt som de gjort i Norge den 9 april 1940. Under tiden skulle en pansarkår och tre infanteridivisioner ur 25. Panzerdivision stöta fram från Trondheim-Röros i det ockuperade Norge över de jämtländska fjällen vid Åre/Storlien och vidare mot Östersund. Det primära målet var att utplåna de svenska styrkorna i Östersund. Därefter skulle samband nås med de styrkor som samtidigt gått in över finska gränsen vid Haparanda respektive landstigit i Örnsköldsvik.

Samtidigt skulle två andra tyska divisioner gå in i Värmland från södra Norge och rycka fram mot Karlstad, där staben i MilO 5 (militärområde 5) var förlagd. I Sunne och Kil skulle luftlandsättningar äga rum. Medan denna anfallsstyrka fångade upp de svenska förstärkningar som eventuellt skulle komma norrifrån, skulle en tredje anfallskil marschera söderut längs Bohuskusten och sätta sig i besittning av Uddevalla och därefter Borås.

Luftwaffe beräknades slå ut det ålderdomligt utrustade svenska flygvapnet redan under det första dygnet. Därefter hade tyskarnas Stukas, bombplan och attackflygplan satts in för att slå ut viktiga svenska transportleder. Järnvägsknutpunkter som Avesta, Falköping, Hallsberg och Nässjö stod högst på listan över mål. På så vis skulle de svenska truppförflyttningarna i stor utsträckning lamslås, eller åtminstone fördröjas.

Krigsdagboken för 25. Panzerdivision – som enligt planen skulle ha gått i täten för invasionen av Sverige – visar på intensiva förberedelser i maj och juni 1943. Den 4 maj övades samverkan med Luftwaffe. Den 28 maj hölls en genomgång av skandinaviska terrängförhållanden med regements- och bataljonschefer. Den 7 juni gavs alarmkalendern nya lösenord. Två veckor senare berättar krigsdagboken att underrättelseofficerarna höll föredrag om "motståndaren".
Enligt nya uppgifter som redovisas i Anders Johanssons bok Den glömda armén var invasionen av Sverige beordrad att inledas den 1 juli 1943 kl 02.00; bara några timmar före utsatt anfallstermin kom Hitlers kontraorder som ställde in anfallet.

  Istället förflyttades 25. Panzerdivision i augusti 1943 via Frankrike till östfronten. Anledningen till detta var Röda arméns växande framgångar mot Hitlers pressade Ostheer. Var det på så vis kanske Stalin och hans generaler som räddade Sverige från en nazistisk ockupation? Det kommer vi aldrig att få veta.
 ####################

Hur hade det blivit i Sverige om Tyskland hade genomfört anfallet, och hur hade det sett ut idag, om Tyskland hade vunnit kriget??
Det är knappt man orkar tänka på det.
Mina föräldrar, med släkt bodde 0,5 mil från norska gränsen.
Min morfar var tulltjänsteman.
Min pappa var en av många som stog vakt vid gränsen i skogen, och hjälpte familjer som flydde på nätterna.
Min mamma var då i juli höggravid med min bror.
Ja, jag kan bara vara oerhört tacksam att invasionen inte blev av.

Båtresa

Hejsan

 

Min sambo och jag skulle egentligen vara på en båt idag, som heter Cinderella,en nöjesbåt 

som går mellan Stockhom och Åland, en 24 timmars kryssning.

 

Vi var bjudna av Rogers föräldrar,

men tyvärr så har jag lite fobi för kryssningsbåtar.

Det är ju ologist, för jag tycker det är OK med att flyga.

 Ialla fall, svärföräldrarna kom iväg, och Rogers yngre bror med sambo följde med.

Dom ringde förut och berättade om det goda smörgåsbordet, 

och lite avensjuk är jag nog

Ha det nu så bra,Sonnie och Anna-Stina

Robert och Katta

Underbar dag

Hej!

Vilken härlig dag det är idag. 

Jag känner att jag mår så gott av solen och ljuset.

Man blir på gott humör, och får energi!!!

Korten är tagna idag, när jag promenerade med hundarna,

vid museieparken,och på andra sidan klarälven ser ni stadsdelen Klara.

Så, ta på er ytterkläderna, och gå ut och ta en promenad!

Må så gott, kramar från Carina

Tulpaner

Hej.

När det nya året har börjat, i januari, så längtar jag efter tulpaner.

Det är det första tecknet på att våren lurar bakom hörnet, och en ljusare tid väntar.

 

 

Tulpanerna håller i ca 1 vecka, men även om dom blir gamla och blombladen torkar,

så är dom ändå vackra, tycker jag.

Denna ljusrosa färg var väldigt fin.

 

Ha en bra kväll, önskar Carina

Veckans konstnärspar

Hej.

Jag tycker om detta konstnärspar:

Carl Larsson, 1853-1919  och Karin Bergöö, 1859-1928 

På en konstnärskoloni utanför Paris, möttes dom 1882, och gifte sej året därpå.

 

 1885 flyttade de hem till Sverige, först till Stockholm och därefter till Göteborg,
där Carl arbetade som lärare på Valands konstskola.

Karin slutade  måla i samband med att familjen växte, och ägnade hela sin energi åt hemmet och familjen.

  Karin och alla 8 barnen blev snabbt Carls favoritmodeller.

Av Karins far fick familjen ett  hus, "Lilla Hyttnäs" i Sundborn utanför Falun,, Dalarna,
(som nu är museum och kallas för

"Carl- Larsson"gården.)och 1891 flyttade dom dit.

Målningarna som Carl målade från hemmet, blev snabbt populära och fick stor spridning.

Genom Carls målningar och böcker har Lilla Hyttnäs blivit ett av världens mest kända konstnärshem.

Stilleben med frukter och krus
målad av Karin Larsson

Ljuset, Karins fria inredningsstil och det livliga familjelivet, så som det skildras i Carls älskade akvareller, har nästan blivit synonymt med bilden av Sverige.

.Karin har på senare år uppmärksammats i utställningar och böcker, hon blev trendsättande inom heminredning., och kan kanske kallas vår största heminredningsarkitekt och klädskapare.
Hon formgav en stor del av möblerna, vävde mycket textilier, ritade sina och barnens kläder.

Karins kreativa urkraft och personliga stilkänsla är en mycket viktig komponent i Carls konstnärskap. Den djärva inredningen, de moderna textilierna, de rustika möblerna. Man kan säga att deras konstnärskap levde i stark symbios – hon skapade hemmet som han avbildade.

Varje år besöks Carl Larsson-gården av ca 50 000 turister från världens alla hörn.

Våra hundar Leo och Lisa.

  
Hej

Våra hundar, Leo och Lisa är mina barn.

Dom är helt underbara, jag älskar dom verkligen.

I år blir dom ca 10 år.

 Jag vet inte exakt när dom kom till värden, för Leo och Lisa är övergivna  hittehundar från södra Spanien, så kallade rondellhundar:)

 Via en djurförening fick jag kontakt i Spanien,, där en vetrinär (som skulle kastrera/sterilisera hundarna,  ge dom vaccinationer och senare friskintyg,) hade  gjort åldersbedömningen.

Så jag fick hem bilder och information hur hundarna var, och det fanns även människor i Sverige som man kunde ringa till, om man hade några funderingar. Dom sa att jag fick räkna med att ha stort tålamod, för dessa hundar är inte vana att ha ett hem, 

och att vara inomhus överhuvudtaget.

När jag såg Leo, som då kallades"Ben",på ett foto, så blev jag förälskad,

Betalade för  vaccinationer, mediciner och frakt till Göteborg, där vi hämtade honom den 14 feb. för 9 år sen.

Ja den första tiden blev intensiv. Som tur var fattade han direkt att han skulle göra sina behov utomhus.

Jag tror att han utsåg mej som sin mamma, för han var otroligt glad och uppmärksam på vad jag höll på med hela tiden, och det bästa han visste var att sitta i knät, och pussas.

och på kvällarna så skulle han ligga på min kudde, nära, nära.

Ja denna lilla hund,3,7 kg växte och växte, han var ju väldigt smal när han kom, och det visade sig snabbt att det fanns både vakt och jakt i honom. Så att gå i koppel hör inte till hans starka sida, han "glömmer" lätt.

(Men våran katt Skrutten, satte honom på plats några gånger. Skrutten blev 19 år, och gick bort för 5 år sen.)

 Min lille gubbe!! 

 

Nästan alla hundar från Spanien, har under eller överbett, det hör till charmen tycker jag

 Lisa i sin favoritställning vid vila.

Leo älskar att springa och leta spår.

Lisa, som kallades "Linda" i passet, kom till oss  via en annan förening, i Spanien, när vi hade haft Leo i  drygt 1 år.

.Hon var i sämre skick när hon kom, väldigt smal, och med ingrodd smuts som tydligen inte hade gott bort när hon hade badat inför resan.
Ögonen var inflammerade, och man såg på  kroppshållningen, att hon inte mådde bra. 
Men Roger hade hundgodis i fickan, när vi övertog henne på flygplatsen, och så var det klart, det blev "pappas flicka" för hela slanten!

Vid det obligatoriska vetrinärbesöket,(som man måste göra när man adopterat en hund från utlandet, och för att få försäkra hundarna måste det finnas ett svenskt vetrinärintyg.) fick hon medicin mot ögonen, medicin mot öronskabb,och en grundlig kontroll, med återbesök. Och så fick hon sin första klippning, av mej, vilken inte var populärt:)

Hon är helt matfixerad!!!
  I början åt hon allt som hon kom över,snodde Leos mat, åt och spydde upp. Hittade sopor ute där folk slängt i naturen. Det var inte lätt att hinna med alla gånger,när man rastade henne. Även tidningspapper, rev hon sönder och tuggade i sej, ja hon var hopplös.
Fortfarande får man ha ett öga på henne, takterna sitter i.
I början ville hon inte ha kroppskontakt, ville inte bli klappad, eller sitta i knä.
Hon var superstressad av allt nytt, tvn, telefoner, nytt folk, m.m.
Första året när vi fick besök, blev hon så uppjagad, att jag fick gå ifrån och lägga mej med henne i sovrummet.
På natten ville hon ligga ensam i hallen vid skorna.
Men det blev sen bättre, när vi skaffade "DAP-"spray, från apoteket, som är ett slags lugnande doft, som bla. hundmammorna utsöndrar när hon har valpar.

Pappas lilla sötnos!!

Och vi fick också lugnande tabletter vid extra oro, men
det har vi inte använt många gånger, det är då bättre att hon har möjlighet att få vara ensam, en stund har vi märkt.
Numera är hon ganska lugn, hon har funnit sej bra till rätta,och hon mår som allra bäst när familjen är samlad.
Jag är så glad att våra hundar fortfarande är med oss, och får vara friska.

Hej då för denna gång!
Carina

Timmerflottning

Hejsan!

 Min pappa var skogsarbetarförman, och även  min bror jobbade en tid i skogen, när jag var liten.

Och jag  minns att man pratade och berättade historier  om "flottarna", och hur en del var så duktiga på att springa och balansera på flytande timmer, i älven. Det var rejäla karlar och yrket hade hög status.

Så jag vill berätta lite kortfattat vad dom sysslade med.

######

 Förr var timmerflottningen ett enkelt och billigt sätt att frakta sina sålda träd till bolagen i södra värmland.

På vintern/tidig vår  fällde, kvistade, barkade man av trädstammen direkt i skogen, och sen kapades dom i rätta längder, och  fraktade med

häst och släp ner timret intill floden eller ån, och även ibland direkt på isen. 

Där skedde mätning och kvalitetsbedömning,

och virket fick ägarens flottningsmärke.

 De arbetare som jobbade med flottningen (var oftast de som arbetat i skogen på vintern) kallades "flottare", deras uppgift var att se till att timret kom fram och drev med strömmen. Det gällde att skilja så kallade "brötar" (anhopning av timmer), att varpa eller bogsera timmer över lugna vattendrag och att sortera timret i "skiljen". Flottarens arbete var ofta farligt och det var ofta som det hände olyckor med drunkning som följd, till exempel att skilja brötar ansågs extra farligt. 

.

Om flottarna inte kunde med armsstyrka få loss brötet, var man tvungen att spränga ut det med  dynamit!

Även kvinnor deltog i flottningen, då som vakter vid rännor och dammar, förutom att

de ofta fick sköta kockarbetet. På vissa ställen förekom s.k. "kaffekullor" där de

serverade kaffe och mat efter flottleden. Kaffekullan var ofta en hemmafru från

trakten, och hon var oftast inte anställd, utan en slags egen företagare.

Från Norge flöt varje stock för sig, i så kallad lösflottning. Så var det även på svenska sidan ned till de södra

delarna. Skiljeställena i Lusten och Löved, båda i Forshaga kommun, utgjorde efter 1915 "Klarälvens gemensamma skiljeställe".

Vid skiljestället sorterades de olika ägarnas virke ut, liksom de olika sortimenten, massaved, sågtimmer och så vidare. Där samlades människor från olika delar av Värmland för att arbeta under sommarsäsongen. Lustens skilje hade bostadsbaracker och anställd kökspersonal som lagade mat minst tre gånger per dag. Oavsett varifrån arbetama kom, kallades alla "Ekshäringer".

Allt virke med samma märke  buntades ihop, och lades i långa släp för att bogseras med båt. I slutet av juli brukade flottningen vara avklarad i och med att den så kallade ”rumpan” passerade. Flottarna åkte efter älven i båtar och såg till att inget virke som fastnat eller hamnat på land blev kvar efter stränderna.

Här är det en man som visar sina balanskonster.

Bilderna är tagna i norra Värmland

Klarälven var landets sista flottled.

Badrum

Hej

Enligt begäran så visar jag nu hur långt vi har kommit med vårat badrum.

Klink- och kakling är helt klar, och just nu håller Roger på med att täta hörnen m.m. med

våtrumssilikon.

Sen kanske vi tänkt hinner med att foga golv och väggar också, innan vi åker tillbaka till stan,
och dom ska vara ljusgrå.

 På detta kort ser ni också en del av tvättrummet,(som leder in till köket) med ytterdörr.

Ja, sen har vi ju taket också, och det får nog bli pärlspont med taklist till.

Å, vad jag längtar....tills allt blir klart.

Museiparken

Hej.

Igår när jag var på förmiddags promenad med mina hundar,

så fick jag se att man sågat ner två stora gamla träd

i museiparken, och det kändes inte så kul.

(Kanske sprickorna inne i stammen som man ser, var skäl till att det var nödvändigt)

 För träden ska man ju annars vara rädd om, dom är stadens lungor.

Annars var det en härlig promenad, jag är där ofta med mina hundar, nu när kommunen har gjort så fint med massor med nya träd, buskar och blommor+ en brygga.

Det kan jag visa er längre fram mot våren/sommaren, 

då kommer parken mer till sin rätt!

Må så gott, alla,
kram från Carina

Röjdåsens vattenkraftverk

Hejsan på er.

Hittade en intressant information, om mina hemtrakter idag.

Det ska tydligen finnas rester kvar i skogen från ett gammalt vattenkraftverk,

längs gammelvägen från Röjdåsen i Östmark.

Så kvar i skogen finns lämmningar efter en 107 meter lång trätub som ledde vattnet ner till en kraftstation som bland annat drev ett sågverk.

Och utmed den vägen fanns också

 Röjdåsens

skola,flera boningshus, en fotbollsplan vid namn Koreaplan, en kvarn m.m.

Idag finns ingenting.



Veckans konstnär

 Hej

Jag vill visa upp våran värmlänska konstnär

Lars Lerin

född i Munkfors 1954

Han räknas som en av Nordens bästa akvarelliser, och har tills nyligen haft en permanent utställning i Munkfors, men som nu ska flyttats till det nya museet  Sandgrund (fd danspalatset) i Karlstad, och som ska öppnas nu till sommaren.

Han har också gett ut flera böcker med egna texter och bilder.

Han fångar ljuset i mörkret

Han bor vid Vänerns strand på Hammarö

Kråkan och äpplet

Så välkommna till Karlstad till sommaren,

museet "Sandgrund" är värt ett besök!!

Ha det gott!

önskar

Carina

Lön

 Hej!

Idag är det avlöning, dvs pension.

Och dom pengarna ska räcka till mycket,bla,

 tandläkarräkningen som kom härom dan, 915 kr, för 1 besök hos tandhygenisten.

Tackar, tackar.

För många, speciellt barnfamiljer är det nog en tuff månad i januari,

efter julens alla utgifter.

Nog för att man som sjukpensionär får tänka 2 gånger innan man handlar,

men jag minns när jag jobbade och var ensamförsörjande med barn,

då var man riktigt fattig.

Jag är glad att man klarade av den tiden utan att hamna i skuldfällan, vilket är väldigt lätt hänt.

Nej, man ska inte klaga!!

Jag brukar tänka så, det finns alltid dom som har det värre.

Må så gott, alla

kram från

Carina

Söndagspromenad

Hej!

Va gött väder det har varit idag, soligt,och lite snö, perfekt för en promenad.

 

Tog några kort med den nya kameran, och jag är mycket nöjd med den.

Kram från Carina

Barndomsminnen

Hej alla vänner.

Hoppas att ni tyckte om fågelinlägget, på koltrasten. För min del är det en av höjdpunkterna på sommaren, att få titta och lyssna på naturens fåglar.

Ända sen jag var liten,( då bodde jag i norra Värmland,) har fåglarna varit ett mycket härligt sällskap, då jag var ensambarn, och till närmsta granne var det ca en kilometer. 

Jag minns en farbror, som bodde ensam i ett torp i skogen, han var fåglarnas vän. Han matade dom (och ekorrarna) året runt, och det var så roligt att se, hur orädda dom var, för när han kom med deras mat, flög dom och satte sig på honom, och det kunde sitta ett 20-tal,samtidigt. 

  

Vid 7 års ålder flyttade vi från Värmland, till Småland, Växjö.

Det var en stor omställning, som hette duga.

Jag minns att jag sa:bor vi utomlands nu?

Språket var obegripligt i början. 

Häst blev heeest, tråkigt-"stjett" sa vi hemma, med våran dialekt, blev traaadit i Växjö,osv,

och

med skorrande rrr.!!

Men barn lär sej fort,

och som tur var fick jag ganska snabbt en kompis på gården,Gina, som blev min bästis.   

Och vi har fortfarande bra kontakt, trots att hon numera bor i Västerås.

Och ska bli mormor, till sommaren!!!

Tjingeling!!

Fågelsång koltrast = vårkänslor

Hejsan

Solen skiner, det är en härlig dag, trots att snön fortfarande lyser med sin frånvaro.

 Nu har jag tagit några kort med den nya kameran, himla kul, jag fotar allt möjligt,

och det kan man ju ta bort sen, om man vill, (som tur är.) 

 Snapshyllan

 Present från min väninna Agnetha

Goa ägg från grannen Helena, obs storleken och färgerna

Det här var dom första korten jag tog. 

Så nu under helgen, ska jag försöka lära mej det tekniska, och inte bara trycka på knappen,Hahaha

Trevlig helg på er alla

Kramar från Carina

Veckans konstnär

Internet är ett roligt fenomen.

Hela värden öppnar sig. 

Man kan läsa om andra människors livsöden, titta på film,leta efter all slags information, via facebook få kontakt med gamla vänner,m.m. Ibland brukar jag gå in på på "konst och kultur", kända och okända konstnärer, författare, och idag vill jag kort berätta om en svensk konstnär,
August Malmström

Han föddes i Östergötland, Motala 1829

Efter 7 års konstnärsstudier utomlands flyttade han till Stockholm,
där hans tavlor blev mycket omtyckta.
Han gifte sig aldrig, och fick inga barn.
Men han var barnkär och målade flera tavlor, bla med barnmotiv.
Han dog 1901 i Stockholm

Jag gillar mycket den bondromantiska stilen,
och ja, ok jag är väl en lantis i
själ och hjärta:)

  
Hej för denna gång