Dalbyvantar

Hej

Det är väl så att ju äldre man blir ju mer intresserar man sej för hur det var förr.

Inte för att jag känner mej gammal direkt, men man blir mer nyfiken på hur livet var då.:-)

(Det väcktes nog när jag började med släktforskningen)

"Dalbyvantar" har jag ju hört talas om förut, och trodde väl att det var hemtillverkade stickade vantar som man endast gjorde i Dalby socken i Värmland.
Men nej så är det icke.
Förr var Dalby församling hela norra Värmland, i kyrkböckerna, innan det splittrades upp i Norra/Södra Finnskoga församling m.m.
Och tekniken att "sy" tex strumpor och vantar, är väldigt gammal, ända från vikingatiden, och kanske äldre ändå.
 Man har hittat fornlämningar av både nålar och textil både i Skandinavien och Ryssland.

De är nålbundna med en speciell nål av ben, trä, horn eller metall och av ullgarn, och sen tovade med såpa, så de blir täta och varma.
 Garn som är spunnet av den bästa ullen, är från får av svensk lantras som har en utmärkt blandning av täckhår och bottenull. Det är ett garn med hög glans, är slitstarkt och låter sig lätt valkas/tovas. Viktigt är att garnet inte är preparerat för maskintvätt för dessa garner är svårskarvade och går inte att valka.

 De för Dalby typiska broderade blommorna är Nyponros, Styvmorsviol och Förgätmigej och obs ! det ska vara en blomma på tummen också.
Visst är de jättevackra!!!

 Det har kommit ut en bok från Värmland om just Dalbyvantar,

( den finns också att låna på biblioteket )