Hej!
Jag vet inte vilket år detta är, det kan vara taget i slutet av 1800-talet
Två tvättgummor som sitter och vilar
Livet var då inte lätt förr!
Det verkar som kortet är taget nedanför gamla badhuset, vid bron som går
mellan centrum och Sundsta.
mellan centrum och Sundsta.
Jag blev lite nyfiken på hur det var förr, före tvättmaskinens tid.
Det var vanligt med
stortvättar
två gånger under vår och höst
På kvällen före tvättdagen skulle tvätten lakas. Det gick till så att man fyllde ett trädkar med vatten och i vattnet rörde man sedan i lite aska, helst från björk. Den tjocka som sedan efter omrörningen flöt upp skummades bort, varefter det som skulle tvättas lades ned i askluten i baljan. I baljan fick det sedan ligga till dagen därpå då det skulle tvättas.
Tidigt i ottan, efterkommande dag, började arbetet
med tvätten. Husmor bad nog
några tvättgummor att komma och hjälpa till. En trebent gryta som placerats på gräsbacken fylldes med vatten, varefter eld tändes under grytan för att värma upp det vatten som tvätten sedan skulle kokas i. Sedan togs, de i askluten nedlagda kläderna, upp ur karet, nu skulle kläderna skrubbas ordentligt. Mot en därtill särskild avsedd tvättbräda gnuggades sedan tvätten noggrant. Vid hårt smutsad tvätt fick man ta till skurborsten, och grönsåpa. Grönsåpan var det vanligaste rengöringsmedlet på den tiden.
Efter rengöringen skulle tvätten sköljas.
Fanns det tillgång till rinnande vatten, en å eller bäck, var det en stor fördel. Det betydde att man inte behövde byta sköljvatten, det skötte sig självt i bäckens rinnande vatten. Men att tidig vår som vid sen höst, när kylan bet i skinnet, ligga vid en å för att skölja tvätt kunde vara påfrestande för tvätterskans hälsa.
Nog kunde den stora vår och hösttvätten
utföras på olika vis i skilda byar, men ett, för den sysslan, var gemensamt: det var arbetsamt och påfrestande.
När tvätten kokats ren i grytan då rörde
tvättgumman om bland tvättkläderna
med sitt klappträ, sedan lyftes plagg efter plagg upp ur vattnet. När tvätten sköljts färdig, vreds så mycket vatten som möjligt ur tvätten med bara händerna. Men allt vatten gick ej att vrida ut så de urvridna plaggen lades på en tvättavla för att där bankas med ett klappträd, vridas och bankas gång på gång innan plaggen hängdes upp på tvättlina.
Fastän arbetet med tvätten började tidigt
i ottan, så blev det sena kvällen, innan tvätten kunde plockas ned från tvättlinan och väldoftande bäras in i huset.
Arbetet med tvätten var inte över, det
återstod strykning. Även lakan skulle dras så det blev raka kanter, innan arbetet vid mangeln tog vid. Den första mangeln som jag sett det är en cirka 80 cm lång trädrulle omkring fem centimeter i genomskärning.
Efter det man lagt det som skulle manglas
på en bänk, så placerade man trärullen därpå,
sen hade man ett s.k. "mangelträ" cirka 80 cm långt med ett handtag på. Med det drev man trädrullen fram och åter tills det som skulle manglas fick en slät yta,
Mellan stortvätten
Mellan stortvätten på vårarna och
höstarna, förekom när så behövdes mindre tvättning.
Då värmdes vattnet på köksspisen, och på en tvättbräda i en balja skrubbades plaggen rena. Men så en bra bit in på 1900-talet kom då äntligen den första tvättmaskinen, visserligen hemgjord, den s.k. tvättvaggan. Vaggans träribbor gnuggade tvätten mot ribborna i maskinens botten, när man med handkraft förde vaggan fram och tillbaka. Det var förebilden till nutidens alltmer avancerade tvättmaskin.
Jag hittade också ett recept på hur man gjorde
såpa, förr, men det förstår jag att det är inget
man vill tillverka själv, men ingredienserna är:
Björkaska, (lut) vatten, 2 kg fett, skraptalg,
gammalt ister,salt,fläskben och andra färska ben
klyvas och läggs i.
Kokas tills det tjocknar.
Ja mina vänner så gjorde man förr:)
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar