En kärlekshistoria från Molkom

Hej

För ett tag sen läste jag om en kärlekshistoria som hände i Molkom för över 100 år sen, och som kan jag tänka mej fick hela samhället att tissla och tassla, tänka sej, rektorn på folkhögskolan och hans fru...

Ja läs själva!

Förr kallades den smala och branta gångvägen från folkhögskolan ner mot Molkoms samhälle för Åsbacken - eller "Flåsbacken" i folkmun. Sedan några år har den namn efter Erik Axel Karlfeldt. Foto: Mats Dahlberg

När poeten mötte rektorns fru i Molkom

KULTUR

Hon hette Mina Tisell, han hette Erik Axel Karlfeldt.
Hon var den 39-åriga hustrun till rektorn vid folkhögskolan i Molkom. Han var en 32-årig lärarvikarie och debuterande poet.
Rektorns fru och lärarvikarien förälskade sig. Affären nådde mycket snabbt rektorn Mauritz Tisells öron.

Till slut sade lärarvikarien upp sig och tog tåget från Molkom. Han blev senare ledamot av Svenska akademien och fick - postumt - Nobelpriset i litteratur. Rektorns fru fick efter två års förhandflingar skilsmässa från sin man. Skilsmässans juridiska trassel reddes ut av hennes äldre bror Hjalmar Hammarskjöld, som skulle bli statsminister och akademiledamot även han.

Från den högt belägna folkhögskolan i Molkom och ner mot samhället går en smal och brant gångväg.

Förr i tiden kallades den för Åsbacken.

Sedan några år finns en skylt med gångvägens nya namn: Karlfeldtsstigen. Namnet påminner om det många under lång tid ville tysta ner: Den skandalösa men litterärt fruktbara kärlekshistorien mellan hustrun till folkhögskolans rektor och lärarvikarien och poeten Erik Axel Karlfeldt.

Ja, kärlekshistorien utvecklades verkligen till en skandal som gav eko långt bortom det lilla stationssamhällets gränser mot stora världen.

Vassa ögon och om möjligt ännu vassare tungor bidrog till att Minas och Erik Axels hastigt tända kärlek blev allmän egendom.

En dag i april satte sig Karlfeldt på tåget i Molkom för att återvända till Stockholm.

Innan ångloket frustade iväg hann även rektorns fru ta plats. Paret hade nog tänkt sig en gemensam flykt från skvaller, folkhögskola och en djupt upprörd äkta make.

Men rektorn var även han utrustad med resemöjligheter. När de inte så unga tvås tåg gjorde ett uppehåll i Deje hann rektorn upp dem och förde sin olyckliga hustru tillbaka till det hon många gånger beskrivit som - ett fängelse.

Kärleksdramat mellan Mina (Vilhelmina) Tisell (född Hammarskjöld) och Erik Axel Karlfeldt (född Eriksson) inleddes vintern 1895-96.

Erik Axel Karlfeldt hade innehaft en lärartjänst vid en samskola (för flickor och pojkar, ovanligt på den tiden) i Djursholm.

Alla vittnesbörd friar Karlfeldt från beskyllningarna, som ledde till att han slutade i Djursholm. Men skvallret fanns där: Han hade flickor på rummet, kvinnliga elever...!

I mars 1895 sökte Karlfeldt en ledigförklarad tjänst som vikarierande lärare vid folkhögskolan i Molkom, ett lärosäte som även innehöll en lantmannskola. Skolans elevkår var enkönad, enbart män, men rektorn var gift och rektorns hustru ägde den kvinnliga mogenhetens skönhet som gjorde Karlfeldt mycket förälskad.

Kärleken var besvarad.

Dessutom vantrivdes rektorns fru och led stora kval av att vara isolerad i ett liv långt bortom det storstadsliv – Stockholm – hon var van vid.

Äktenskapet var barnlöst, det var fyllt av slitningar, och Mina Tisell hade upplevt minst en tidigare tragisk kärleksaffär.

När Karlfeldt, som fick tjänsten, dök upp i Molkom var han på väg att debutera som poet med samlingen ”Vildmarks - och kärleksvisor”. Samlingen blev upptakten till ett författarskap, som långt senare (1931) belönades med Nobelpriset i litteratur, för övrigt det enda som utdelats postumt.

Mina Tisell var mycket intresserad av litteratur. Att den stilige lärarvikarien debuterade vid slutet av 1895 undgick henne inte.

Karlfeldt var dessutom en framstående kännare av andras författarskap, och hon bör ha sökt sig till honom också av detta skäl.

De hade mycket gemensamt vid sidan av kärleken.

Det dröjde inte länge förrän skvallret och rektorns egna upptäckter gjorde kärleken svår att leva ut.

För den hårt prövade Mina blev livet besvärligare, för Karlfeldt likaså. I april 1896 säger han upp sig, far iväg, och lägger Molkom bakom sig. Två år senare får Mina skilsmässa från maken och flyttar till Stockholm.

Flera år senare ”råkar” hon och den nu mycket berömde Karlfeldt – dikternas Fridolin – bo i samma hyreshus i Stockholm. En slump? Tja...

Kanske en ren tillfällighet? En tillfällighet och en Ödets nyck lika stor som det faktum att Karlfeldt tillbringade somrar i Hedemora medan Mina och hennes mor bodde i trakten.

Allt tyder på att Karlfeldt och Mina Hammarskjöld (som återtagit sitt flicknamn) träffades. Men att deras kontakter möjligen inte var utan störningar.

Flera av Karlfeldts dikter går tillbaka på händelserna i Molkom. I boken ”En löskekarl” från 1970-talet reder Karl-Ivar Hildeman ut begreppen så gott det går. Han gör det främst med hjälp av diktanalytikerns skarpsinne.

Däremot har han inte haft stor hjälp av dokument. Vissa sådana har försvunnit, kanske tidigt, kanske förstördes de. I en del brev antyds kärlekshistorien.

Åtminstone en person i Karlfeldts närhet, en som fick läsa och kommentera hans diktmanuskript, hade tydligen synpunkter på en del detaljer: Gustaf Fröding. Han var mycket väl medveten om händelserna i Molkom. Bland annat reagerade han inför titeln på den dikt som publiceras härintill, ”Irina”.

Fröding tyckte att namnet Irina alltför mycket påminde om – Mina. Vilket väl var Karlfeldts mening; dikten är den som tydligast ger en poetisk skildring av kärleken mellan de två.

Men även i andra dikter förekommer mer eller mindre starka ekon från vinter – och vårmånaderna i Molkom.

Bland annat har det pekats på att Karlfeldt var fascinerad av den glans och ära som knöts till svensk adel. Mina Hammarskjöld tillhörde den kategorin.

Och de påstått medeltida motiven i Karlfeldts dikter - borgar och slott och dylikt - nog kan den näraliggande geografin ha inspirerat lärarvikarien: Folkhögskolan i Molkom såg redan på den tiden ut som en ”borg”, belägen högt över landskapet.

Mina levde kvar i Stockholm, ensam, och avled på 20-talet. Hennes bortgång sägs ha berört Karlfeldt djupt. Ingenting tyder på annat än att han behöll sin kärlek till Mina.

Minas bror Hjalmar, som naturligtvis tog parti för systern mot lärarvikarien, blev statsminister, förhandlare i Karlstad under unionsupplösningen 1905, far till Dag Hammarskjöld, senare också landshövding i Uppsala, och ganska tidigt ledamot av Svenska akademien.

När Hjalmar Hammarskjöld tog sin plats bland De aderton hälsades han högtidligt av Svenska akademiens ständige sekreterare.

Det råkade vara den man som en gång varit lärarvikarie i Molkom, Erik Axel Karlfeldt.