Hej!
Ibland när man sitter och söker mer eller mindre i blindo efter information om släkten, om det finns några rader i nån gammal tidning eller skrifter från hembygdsföreningar, kan det hända att man ramlar på något intressant.
Som denna artikel!
Ibland när man sitter och söker mer eller mindre i blindo efter information om släkten, om det finns några rader i nån gammal tidning eller skrifter från hembygdsföreningar, kan det hända att man ramlar på något intressant.
Som denna artikel!
Ur
Fryksdals-Bygden
den 11/3 1955
Josef Åsberg ”Berget”, Södra Ås, Östra Ämtervik berättar
om sin tid vid Sunne Yllefabrik.
Som sjuttonårig kom Åsberg till dåvarande Sunne Yllefa-
brik vid Torvnäs, nu nedlagd efter en brand för åtskilliga
år sedan. Fabrikör Carl M. Olson – ättling till Rik-Ola
i Gylleby – var ägare av fabriken då Josef Åsberg kom
dit hösten 1897. Han fick nästan omedelbart börja som
godskörare, och att det inte rörde sig om några småturer
framgår av Åsbergs redogörelse.
Utkörning och hämtning av gods (lump) omfattade stora
delar av Värmland och utfördes med hästskjuts både
sommar och vinter. Särskilt vintertid var resorna många
gånger påfrestande. ”Älvdalsturen”, gick ända upp till
Bograngen och Höljes och tog 6–7 dagar, beroende på
väderlek och godsmängd. ”Gräsmarksresan”, gick en bit
in i Gunnarskog och ”Ransätersresan”, från Sunne över
Åsberg har räknat ut att han färdades 90 mil i månaden i
genomsnitt. Men jämsides med resorna arbetade han även
då och då i fabriken under sammanlagt 15 års tid, mest som
färgare och beredningsarbetare. Det är inte utan än han
alltjämt ångrar, att han inte fortsatte i färgaryrket, som var
intressant och resulterade i goda vitsord. ”Men det är ju väl
sent att tänka på det nu”, kommenterar 75-åringen.
Kvicksilvret kröp ner i ”kula”
Jo, nog för att resorna för det mesta gick bra. Man var ju
ung och rörlig och bra hästar hade vi för jämnan. ”Men
Klarälvsdalen var en bister trakt att åka i på vintern, ska
jag säga. En gång, då jag kom till Likenäs visade termo-
metern minus 48 grader”, påstår Åsberg. ”Särskilt väl
kommer jag ihåg en resa strax före jul.
Dan före dan kom
jag kl. 8 på kvällen på hemväg till Bjurbergets gästgiveri,
där en norsk familj då var värdfolk. Nog var man trött,
men jag ville hem före helgen och hade beställt nattlogi
i Flatåsen. Men jag var in i Bjurberget och frågade hur
kallt det var, varvid jag fick svaret av frun:
Inte gott att säga, gutt – kvicksilvret är i kula nu!
Men längre ner fanns på ett ställe en sprittermometer
och den visade 42 grader kallt. Kl. 11 på kvällen var jag
i alla fall framme i Flatåsen, där ett par östmarkingar
under kvällen festat om och ställt till en massa trassel. De
begav sig sedan på väg hem över Kristinefors, men höll
på att frysa ihjäl och kom inte längre än till Snårberg.
För min del gick det bra, hästen fick stallrum och jag en
säng och dagen efter hann jag ner till V:a Lysvik. Och
var hemma på julaftons morgon.
"""""""""""""""
Ja, där hittade jag några rader om våra norska släktingar, som hade
ett gästgiveri och en skjutsstation runt förra sekelskiftet, i norra Värmland